| La giòstra
di nòste stagiù
l’ è girada amò turna,
e nóter puntuài a m’ s’è ché
per regordà i nòs-cc amìs
intàt che i caìne ingurdìsie del mónd
i bindùna elenùse tra la nòcc e la dé;
intàt che i mercàncc de la éta i cómpra
i destì
che i riènd in di pórcc
dóe che i sbarca i chimére.
Gh’ è dòne
che i trasfurma in préde
i fàole che i gh’ à ‘n del cör.
Gh’ è clandestì che i galèsa söi ónde
che i se sfransa söl scòi d’la realtà piö
spietada.
Gh’è forestér che i cönta i feride coi dicc
inzeclìcc
e zùegn che con grignì disperàcc
i se trasfurma ‘n fiónde
per combàt öna guèra impussìbel.
Pò m’ ghe s’
è nóter:
purtinér de l’arcada del tép,
mercàncc e cantùr de stòrie trücade
che m’ sirca riflèss de orizóncc
sö sipare inquinàcc;
che m’ disègna müràie e cunfì
per fà sé che nissü
a l’ desquarce ol velare d’imbròi.
La coscènsa ch’la
sbàt cóntra ‘l mür de la nòcc,
la ghe ciamerà per nòm
e i risalterà i sentér e i paròle piö ansiùse.
In di cap e a la löm de la
lüna
a m’ ligherà i nòste biligòrnie
coi spighe reguìde al tép d’la cansù di somésse;
m’ se scambierà i biscassie
quando che ol cör in garzöl
l’ ismöerà i entài de la pura
e ondade de aqua i ‘mbromberà ‘l desèrt
di nòs-cc sògn piö bramàcc…
Riàcc a sto punto,
i nòs-cc dù amìs de là sö
de dóe i pöl vèd chèsto gran cotobói,
merà che tötura i ‘ntercéde per nóter
e per sto mónd che l’ gh’ à làcrime
d’ sangh.
(2002 – Colle Gallo)
Amleto
|